- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
442

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi ha följt århundradets konstnärliga utveckling i dess hufvuddrag, i dess
sökande tillbaka till gångna tiders ideal och former, i dess sökande
utåt i naturen och i dess sökande inåt i själslifvet — i sökandet efter
allmänt mänskliga skönhetsvärden, gällande för alla tider och alla folkslag, efter
uttryck för lynne och karaktär hos en viss ras, ett bestämdt folk, efter uttryck
för ett personligt själslif eller en personlig naturkänsla. Vi ha följt århundradets
arbete på att lära se och känna naturen, att för konsten eröfra den jordiska
verkligheten och den individuella fantasiens värld. På många vägar har
sökandet efter det moderna idealet gått, och ofta har det kunnat se ut, som gingo
dessa vägar åt så olika väderstreck, att de knappast kunde leda till ett och
samma mål.

Århundradets konstverksamhet visar olikartade sträfvanden, olika viljor,
olika trosbekännelser att lefva och dö för. Hvilken brokig samling
representanter för skedets skönhetssträfvan! I seklets första tid David, Canova,
Thorvaldsen, Schinkel, Proudhon, Goya, Turner, Constable. I århundradets midt
Cornelius, Ingres, Delacroix, Millet, Corot, Courbet, Schwind, Kaulbach,
Menzel, Knauss, Leys, Madox Brown, Rude, Semper. Sedan å ena sidan Piloty,
Lenbach, Makart, å den andra Manet och pleinairskolan och som motsats
därtill Rossetti, Hunt, Watts — och slutligen de senaste årtiondenas heroer
Puvis de Chavannes, Böcklin, Whistler, Burne-Jones, Rodin, Rops, Klinger.

Det är ingen lång tid som skiljer representanterna för konsten i
århundradets början från bärarne af den konst, som i dess slut står härskande.
När Thorvaldsen dog 1844, var Puvis de Chavannes 18 år, Böcklin 17, Watts
26, Constantin Meunier 13, Whistler 10. Ett par släktled ha varit nog att
sätta helt nya ideal i de gamlas ställe.

Utvecklingsmännen ha själfklart varit de starka personligheterna, oftast
också de osammansatta, de som utan skepsis vågat tro på sig själfva och
vågat fullfölja sina impulser med ensidighetens styrka. De ha i regeln ej
agiterat annat än genom sina verk, de ha ej sökt rykte som nyhetsbärare utan
helt enkelt som konstnärer, de ha gjort hvad de kunnat och på det sätt, de funnit
bäst. Det är i regeln bland dem, som ej haft ett eget ord att säga, vi finna
för-kunnarne af det nyaste nya och det enda sanna — det bör ju vara
uppenbart, att »le dernier cri» ej så säkert har mera fullödig klang än gårdagens
stridsrop, att det ej alltid förkunnar ett framsteg, en sund och berättigad
utveckling. Effektsökare liksom epigonkonstnärer ha funnits inom alla
riktningar, bland de klassiska och romantiska lika väl som inom realistskolan
och inom den moderna fantasikonsten. Det är dock ej detta slag af
konstnärer, som ge konsten lifskraft.

442

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 10 01:59:46 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free