Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnvägsstationen, försedd med elektrisk
belysning, är mycket rymlig, och har en liflig rörelse.
Hade vid dess planläggning man kunnat
förutse den stora utveckling platsen snart nog skulle
vinna, är mer än troligt, att stationshusen, som nu
ligga öster om järnvägen, i stället kommit väster
därom.
Närmast öster om stationen finnas nämligen
inga byggnadsplatser, utan endast en sank äng,
som årligen mer eller mindre öfversvämmas af
bakvatten från Varpen, och först öster därom
finnes en föga bred halfö, på hvilken byn Bro
fordom legat. På denna halfö, som omslutes af
Varpen och den i jämnhöjd därmed liggande sjön
Vågen, började en liflig byggnadsverksamhet att
ganska snart utvecklas, så att redan nu är det
ganska ondt om byggnadsplatser därstädes, icke
minst därigenom att ett större sågverk inkräktat
på området. De till en början oregelbundet byggda
husen ödelädes emellertid till största delen, 1883,
af en eldsvåda, hvarefter platsen reglerades med
raka, dock ännu icke stenlagda gator. Vägen
mellan stationen och »staden», såsom den allmänt
kallas, är jämförelsevis lång. En väsentligt
kortare, dock endast afsedd för gående, leder
visserligen på några utlagda plankor öfver den ofvan
omnämnda ängen, men vid höga vattenstånd i
Ljusnan kan denna icke begagnas. Då därtill
kommer att hela trakten däromkring är, genom älfvens
växlande vattenstånd, jämförelsevis osund, — stadens
gator voro,] 1879, nästan fullständigt
öfversväm-made —, så framträder, med hvar dag som går,
allt mer och mer behofvet af att erhålla andra mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
