Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
skuggor sträckte ut sig till långa, magra jättar, och
så, bäst det var, så fetmade de till och frodades och
blevo som små mulliga skånska töser.
Det var Figges liknelse — Figge var skåning.
Och så svepte skuggan kvickt omkring dem,
gömde sig bakom deras ryggar och gav sig till att växa
på det hållet.- Så gick det för var lykta, de
passerade.
Figge var i sitt esse. Han hade fått en toddy på
Novilla, och det var sådan stämning här ute med
mörkret och tystnaden runt omkring och
Ladugårdsgärdes gasrader långt borta, speglande sig i
vattnet på isen.
Skeppsholmen låg mörk framför dem med en
röd, sömnig lykta vid brons slut och ett par fönster
upplysta i »långa raden». Stadens gas sken över, så
att träden tecknade sitt mörka grenverk mot det
matt rödbleka ljuset.
»Det är stiligt», sa Figge. »Men det duger inte
att måla. Vad sa du, skriftställare? — Vi ska in
på ’grand’ och ha en smörgås och litet mat, va?
Man måste ha roligt, mens man är ung.»
Och han började sjunga. Han sjöng i allmänhet
taget jämt.
»Du skränar som du vore litet knöl», sa hans
tystlåtne kamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
