Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
den, var älskvärd och omtyckt och van att bli
föremål för skvaller och små historier.
Det var redan tre år, sedan ryktet först kom ut,
att han såg med kärliga ögon på fröken Dina,
maskeradens gudinna. De hade varit tillsammans på
landet, där hon målade för honom, — men
naturligtvis inte för att lära sig den konsten. De
trivdes gott i varandras sällskap. Han glömde sig i
timtal kvar vid hennes staffli, talade med sin elev om
annat än om hennes konst, och — det var det allra
mest komprometterande — bar hennes målarskrin,
då de följdes åt. Och fast man ibland långa tider
ej hörde av detta skvaller, så dog det likväl aldrig
helt och hållet. Sedan Dina blivit elev vid
akademien, syntes hon ofta ute i Ulfs sällskap och
språ-kade med honom förtroligt och obesvärat som med
en gammal vän. *
Han log överlägset åt det halva dussin
smågossar som sprang efter Dina, akademiens sol, och
ständigt voro i vägen för varandra. Han visste att
han hade intet att frukta, och att de båda voro
oegennyttiga vänner och ingenting annat. Men på
maskeraden, då han såg henne vid Figges arm,
kände han på en gång en slags harm mot denne
— och då hade han likväl särskilda skäl att vara
nöjd, ty hon hade ju givit honom ett halvt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
