Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Efter den förskräckligt roliga kväll, då Figge
skrattat så som han ej gjort »sedan hans far dog»,
blev han allt mera orolig och nervös. Han målade,
skrapade och förstörde, vad han fått färdigt, och
målade om det igen. Tavlan blev ljus och
behaglig och läckert gjord, men skisserad och föga
studerad.
Han undvek kamraterna och gjorde ej något
försök att närma sig Ulf för att få tala ut med
honom.
Någon gång kom han helt oväntat på besök till
en yrkesbroder. Så bultade han en morgon
klockan sex på vännen Manckes dörr. Mancke var
djurmålare, svärmade för doggar — det var han,
som varit doggen på maskeraden — och levde för
närvarande på hoppet, att Figge skulle få kungliga
medaljen på högtidsdagen. I så fall hade denne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
