Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
skall teckna i någon Kasper, när jag kommer till
Paris. Och måla sen, bara måla! Om man svälter,
så gör det ingenting, då känner man, att man är
konstnär. Och därute behöver man så litet, man är
väl ingen dräng heller. Man lever av grönsaker, och
när man inte har ett öre, så köper man sig för tre
sous kastanjer och steker dem hemma i sin kamin.
Och om jag kommer som en fattig usling och
sträcker fram handen åt dig, Ulf, som då är en stor
konstnär, så hjälper du mig på fötter, va?»
De andra visste ej rätt, vad de skulle säga. Det
var ovanligt att höra Figge hålla tal och ännu
ovanligare att höra honom säga sådana ord som de
sista.
»Skål för kårandan! Ni skall återse mig som
konstnär — eller också få ni inte se mig alls —.»
Så skulle man resa. Ångbåten visslade, där den
låg bakom svarta buskar med sin gröna lykta och
med klart rött sken från eldstaden.
Snart sutto alla där nere, svarta, tydliga
skepnader, utan synliga ansikten och utan skönjbara
drag. Båten gled sakta ut på sjön. Mörka
stränder, månen bakom furuskogen, glitter på vattnet
som plaskade omkring stäven, och himmelen lugn
och klar över den stilla sommarnatten.
Figge satt högst uppe i fören och sökte urskilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
