Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
anledning, den må ha varit aldrig så ringa. Svante
kunde ej underlåta att lägga märke till, hur hon
spelade liten flicka och hur föga hon passade för den
rollen. Han hade varit misslynt för varenda gång,
de råkats, missnöjd i synnerhet med sig själv, som
kunnat vara en sådan pojke och som i åratal kunnat
vara rent av blind för hennes fel. Han kom ihåg
de historier, som förr gått om henne, och han blev
just ej glad över upptäckten, att det var de
skvallrande tungorna som till slut skulle få rätt.
Men mest missnöjd var han därför, att han ändå
ej kunde lämna henne, och därför att han gång efter
annan lät sig behandlas på detta sätt. Var gång de
råkades, började han att tala i likgiltiga ämnen. Ty
fastän gamla kamrater voro de i själva verket
ganska främmande för varandra, och någon vänskap
tycktes hon ej vilja ha i ersättning för det som gått
förlorat. Inte skulle det numera falla honom in att
tala med henne om sina tvivel och sitt hopp eller sin
uppgift i livet, som han förr gjort.
Men fastän han hade detta alldeles klart för sig,
så gled han likväl lätt in på det gamla kapitlet, och
förrän han visste ordet av, hade han slagit an sin
gamla ton.
Och hon svarade obesvärat, men hennes tal var
annorlunda mot förr. Människorna, ja, dem hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
