Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
hade någon rätt därtill. Hon hade förut talat till
honom fullkomligt öppet och fritt som till en
gammal vän, men nu var det något, som band hennes
tunga. Hon var ju en liten obetydlig flicka, som
ingenting visste och ingenting förstod. Hon hade
redan sagt för mycket.
Och Svante kände, även han, att han hade ingen
rätt att tala till henne så, som han gjort. Och så
blev han också tyst.
Men han kunde ej längre leka blindbock med sig
själv och dölja, att han bara tänkte på Fanny och
att ingenting kunde driva henne bort ur hans
tankar. Paulette hindrade honom ej det ringaste.
Hennes tid var ute, och nu hade hon för övrigt rest bort
till bekanta på landet.
Han skrattade åt sig själv och sade skarpa
sar-kasmer åt sig, gamla karlen, parisaren, som ännu en
gång kunde bära sig åt som en skolpojke för en
liten flickas skull. Han hade kant dussintals
vackrare än hon, han sökte efter fel hos henne, var
kritisk mot hennes växt och hennes gång — hon var
klumpig — han önskade, att hon ville visa några
svaga sidor, ville kokettera litet eller söka slå an på
honom. Det skulle endast behövas en obetydlig
tillfällighet, så vore han fri, han visste det, och han
väntade på den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
