Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
den ljusa, blågrå, till hälften töckniga stjärnhimlen
med sina många bleka ögon, som sågo ned.
Alltsamman tycktes så nytt för honom, som stod
där uppe på balkongen, och ändå hade han sett det
så mångfaldiga gånger. Och när han stod där, så
gingo hans tankar småningom in på den numera
vanliga vägen och han började att drömma om ett
nätt hem, där Fanny var den goda anden, om en
lugn framtid, om lycka och frid. Och ju längre
han stod kvar i natten, dess lättare syntes honom
hela livet, och han kände sig riktigt lycklig i
ensamheten.
Han arbetade ej alls under denna tid, han var
endast ute och visade staden för de sist anlända. Till
kotteriet hade nu även Erland slutit sig.
Erland var en gammal bekant till de andra från
Stockholm. Fastän ej konstnär — han var
mediko-filare — hade han likväl ofta deltagit i »kårandans»
festligheter. Men aldrig hade han gjort något
väsen av sig där. Han var en barnsligt försagd
natur, gick mest för sig själv med händerna på
ryggen, sade sällan ett ord, utom när han blev
överraskad av något, som han såg eller hörde. Då
mumlade han »jaså», och det ganska hörbart. Dina kom
ihåg flera gånger, då hon hört honom säga »jaså».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
