Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
Han hade ju ingenting ont gjort. Många hade levat
vildare än han. Ty han hade ändå bevarat sin
innersta natur obefläckad, hans hjärta hade aldrig
tagit minsta del i hans små snedsprång.
Fanny kände i själva verket föga till världen,
fast hon en gång sagt de där orden att det är bättre,
om flickan får se livets avigsida, sådan den är, än
om hon tänker sig den, förförisk, förgylld.
Han förstod henne ej. Hon var inte som andra
flickor, det var just olyckan. Och ju mera Svante
tänkte på henne, dess mindre önskade han, att hon
varit det — fastän han i så fall skulle varit mindre
olycklig nu.
»Jag delar inte!» Skulle det verkligen inte vara
kvinnans lott — — att dela?
Han kom varken ut eller in, han förstod henne
lika litet som han förstod sig själv.
Och omöjligt var det för honom att tala med
henne om detta. De hade kommit i en helt ny
ställning till varandra. Han märkte mycket väl, huru
hon undvek honom, och det var honom omöjligt att
göra minsta steg till ett närmande. Skulle han
ödmjuka sig, tigga om nåd? Nej, vad som än komme
att hända, feg skulle hon aldrig se honom.
Hon älskade honom inte, det var allt för tydligt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
