Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET
145
Det hade ’skriftställaren’ god lust att göra. Han
var utarbetad och utledsen vid käbblet hemma, vid
allt personligt gräl, som förde till intet resultat.
Hur han hade det? »Jo tack, jag har det litet
annorlunda än förr, när vi gick där hemma och
fånade.»
»Vi ha det annorlunda litet var», sade Ulf.
»Ni va emellertid kloka, som bärgade er i tid.
Men jag har fått gå elär hemma, så jag varit nära
att bli ett nöt, inskuffat i sitt bås. Nu skall jag
hoppas, att jag inte behöver resa hem igen på
mycket länge. När jag håller mig på avstånd, skall jag
väl åtminstone kunna hålla mig ifrån att bitas när
man skäller på mig. De ha, vet ni, ett ypperligt
patent där hemma att fostra revolutioner, eldröda
radikaler — de förstå att utså bitterhet, att egga
oss, tills vi bli rent av galna och hoppa över alla
skacklor. Ja, det där ha ni inte varit med om. Här
ute aktar man sig, här finns åtminstone dueller, och
det är en god sak, fast den missbrukas och blir
ynklig och löjlig, den med. — Vi va bra dumma i vår
uflgdom, som blev sådana här onyttiga varelser, inte
sant? Det var bara för att vi inbillade oss, att vi
hade något att uträtta i världen. Varför blev vi
inte ämbetsmän eller handelsmän? Då skulle ingen
ha skällt på oss och vi skulle ha blivit ansedda och
10 z Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
