Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. P. Wickenberg: Månsken efter regn. (1841.) Stockholm. Nationalmuseum.
» nart befinner sig hela svenska måleriet på främmande jord, sedan det
så länge vegeterat i den torra svenska jordmånen», skrifver Wicken
berg 1844. De unga målarne träffas i Paris, i Tyskland och Italien.
De som kunna hålla sig kvar utomlands visa ingen lust att snart komma
hem igen. Plagemann stannar ute i 23 år (1831 till 54), Palm i 14 (1837
till 51), Egron Lundgren — ett par korta besök hemma frånräknade — i 28 år
(1839 till 67), Wahlbom till en början i 10 år (1836 till 46), Stäck nöjer
sig med 6 år (1842 till 48), Boklund är borta i 9 år (1846 till 55). Kiörboe
liksom Billmark stannar för lifstiden i Paris. Några af de mest lofvande
väntar en tidig död fjärran från hemmet: Wickenberg dör 1846 efter 10
års bortovaro, Lindholm är utomlands från 1849 till sin död 1854 och
Blommér från 1847 tills han ryckes bort 1853.
Till Paris reser man för att arbeta och för att lära af både gammal
och modern konst, till Rom för att studera men ej minst för att lefva med
i det poetiska konstnärslifvet med den eviga stadens minnesmärken, dess
storslagna natur och färgrika folklif som infattning och ram. Där känner
man att man kommer till konstens rätta hem, konstnärernas gemensamma
fädernesland. Man är långt ifrån det fattiga och omåleriska Sverige, man
lefver i en drömvärld, bekymmerslös och lycklig. I själfva verket lefver
man mera än man arbetar. Man bör studera den stora konsten, men det
3. EMIGRANTKONST. 1830-40-TALEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
