Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mr * ’ •: ••• \ „ . .. -• • 4
:
Fig. 21. A. Malmström: Elflek. (18G6.) Stockholm, Nationalmuseum.
gift alltså — kände sig Qvarnström svag. Samma var förhållandet med Johan
Peter Molin (1814—1873). Han är improvisatör, lians styrka ligger i den
poetiska idén, det fyndiga anslaget. Han är en orolig natur, arbetet i marmor
roade lionom ej, han fann det taga för mycken tid, och denna brådska
hämnade sig på hans marmorbilder, som blefvo helt ytligt dekorativa (den
sof-vande backantinnan, David med slungan). Han tillägnar sig ett eget område
inom konsten, då han tillämpar på skulpturen sin ungdomsvän Blommérs
sökande efter en form för nordisk naturmyt och nordisk fantasi. Ingeborg,
Bältespännarna, fontänen med Näcken, Ågir och dennes döttrar och
gruppen De tre nornorna (utförd i silfver) falla inom detta område.
»Bälte-spännarne» (1857, omarbetad 1860) är det mest genomarbetade af hans
verk. Två män ha blifvit sammanbundna med ett bälte och kämpa,
beväpnade endast med en kort knif, på lif och död. Det var ett
gaminal-nordiskt sätt att anordna ett envig. Molin framställde de kämpande nakna.
Här, liksom då Fogelberg skapade sina gudar, gällde det att ge en
speciellt nordisk karaktär åt människokroppen, att uppfinna denna karaktär,
ty den tidigare konsten erbjöd inga uppslag. Det som intresserar i denna
grupp är också i själfva verket mindre människoframställningen än
rörelsen hos de båda kämpande. Och rörelsen är liflig, rytmisk, väl afvägd.
Fontänen är typisk för Molins lätt skapande fantasi. Den utfördes
med stor hast som dekorativ prydnad för industriulställningsbyggnaden
1866 och gjorde sig godt gällande som en flyktigt skisserad poetisk
improvisation. Sedan uppstod den i hrons med anspråk på monumentalitet.
Som den nu ses i Kungsträdgården, verkar den väl tungt i totalformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
