Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koloristen bland våra dusseldorfsmålare var August Jernberg (1826
—1896), som studerat i Paris i sju år. Sedan han funnit sitt rätta område,
höll han sig till den lilla genren och tog sina motiv från den plats, där
han befann sig. Hans bönder från Rhentrakten äro skildrade med både
skärpa och godlynthet, hans målningssätt visar en lifligt spelande
pensel-föring och en originell färgskala, där grönt och brunt äro hufvudfärgerna.
Men friluftsmålning rådde han ej på och hans torgscener från Diisseldorf
gå ej upp mot hans små interiörer. I ståtliga stilleben — mest
fruktstvc-ken — gaf han sitt allra bästa.
Foiklifsgenren med svenska motiv fick sin typiske representant i Bengt
Nordenberg (1822—1902). Bondson från Blekinge och yrkesmålare innan
han hlef konstnär, hade han större förutsättningar än de flesta att lämna så att
säga förstahandsuppgifter till sydsvenska bönders konstnärliga karaktäristik.
Men tidens och skolans folkskildring höll sig mest på ytan, och
Nordenberg liksom hans närmaste förebild, Tidemand, åstadkom ej annat än
romantiserade bondelifsbilder, godmodiga, idylliska eller hlidt stämda i moll.
Nordenberg målade bröllopståg, nattvardsgång i en landskyrka, tiondemöte
i en skånsk prostgård, bilder från Värend och Dalarna, barnen på sätern,
den sårade björnjägaren, den nyföddes fösta resa, som går till dopet en
solig vårdag, och den gamlas sista färd — till kyrkogården i snö och kulen
gråstämning.
Kilian Zoll, Peter Eskilson, Anders Koskull, Alexander Rudbeck
idkade likaledes svensk folkgenre i den gängse stilen. De måla färd till
julottan, midsommarfest i Dalarne, bondfolk i kyrkan, tiggare utanför
kyrk-dörren, barn i olika situationer. Vilhelm Wallander (1821—1888) målar
både före och efter sin dusseldorfstid svenska bondelifsmotiv, än trefligt
idylliska (Vingåkersflickorna som rådfråga prästkragen;, än med betonande
af det groteska och bullersamma i böndernas säit att roa sig. I
Dussel-dorf målade han Bellmansmotiv — likaledes med blick hufvudsakligen för
det drastiska i situationen. Han är mera en gladlynt berättare i sin konst
än en solid målare.
Mera solida — om också ej i något afseende mästerliga — voro då de
genrer från Dalarne, som målades af Amalia Lindegren (1814—1891,
studerade hufvudsakligen i Paris). I »Söndagsafton i en dalstuga» där barnen
dansa efter faderns fiol, i »Mormors öga», »Lillans sista bädd» m. fl. gaf
hon populära och rörande små skildringar af hemmets lycka och sorg.
Äfven Geskel Saloman (1821 —1902) gaf bilder ur folkets lif (» I väfstolen»,
»Utvandrare på väg till Göteborg»), målade ock historiska genrer och porträtt.
Den af våra målare, som enklast och mest troget och rättframt gaf
bilder af svensk bondlandsnatur och af dess infödingar, studerade ej i
Diis-seldorf. Det var Nils Andersson (1816 — 1865). Bondson och målaregesäll
liksom Nordenberg, hade han liksom denne sökt sig fram genom de på
hans tid omtyckta motivkretsarna, hade målat bibliska, fornnordiska,
svensk-historiska och folkligt romantiska ämnen och vid sidan af dem idkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
