Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven 1890-talets nyromantiska strömning fick vid denna tid ett
kortvarigt inflytande på en del af våra målare. På utställningarna sågos
sagoprinsessor, riddare och natursymbolistiska kvinnogestalter insatta i
stiliserade landskap, där det — som Harald Molander skref — inte växte så’na
träd som man har på marken utan så’na som man har i hufvudet.
Realismen var död, det fanns till och med subtilt kännande andar, som kunde
uppgifva året, då den afsomnade, nu idkades poesi och mystik, studierna
ersattes af visioner, och äfven målare med nykter fantasi placerade huldror
Fig. 49. Anders Zorn: Gustaf Vasa statyn i Mora. (1903.)
i hagen och nattfrosten i kvinnoskepnad på ängen spelande harpa. Nu sände
Olof Sager-Nelson (1868—1896) från Paris sina taflor »Fosterbröderna»,
»En lärjunge», »Stråkdraget» m. fl., figurerna uppdragna i stora
summariska linjer och målade freskartadt enkelt i sjukligt gröngula toner. Han
framhöll med ungdomlig hänförelse, att han med dessa bilder ställde sig
i opposition mot kulten af ’la belle matiére’, mot den konst som är endast
en vacker och själlös yta. Hvad han sökte måla var förandligadt
känslo-och tankelif, försjunkande i det occulta, religiös trånad, ödmjukt lidande.
Det är trots men ännu mera vemod i denna en ung bröstsjuk drömmares
bikter om det mål han uppställt för sig inom den sublima konsten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
