Man måste dock lefva med i den civiliserade världen! — Och så Oscars privata telefon för kontoret! sommerberg. Det är i alla fall förskräckligt enerverande för den som inte — — — (Stark ringning på konsulns telefon.) — Oh! — Oh! — Oh! fröken witt. Hallå! — Är det Oskar? (Sött.) Jo, kära lilla Oscar. Nu är jag här hos Tea, och jag skulle kunna stanna till sju och äta middag med er, men precis half åtta får jag lof att vara på mötet. Där är stor diskussion i kväll. (Lyssnar.) — Hvilket? — — — Å, så du säger! — Så snart du kan, alltså! (Lyssnar.) — Jo! — Jo! — Ha, ha, ha! Jag skäms! Nej, nu slutar jag! (Ringer af.) — Jo, lilla Tea. Oscar frågar, om vi kan få äta klockan fem. — Å, då kan du gärna bjuda mig kvar till middagen? fru francke. Naturligtvis, älskade Julia! Skall du på sammankomsten i kväll? fröken witt. Ja, det anser jag verkligen för min plikt, och du är sannerligen tvungen att gå med. Där blir stor diskussion om ändring i stadgarna, som ingen af oss bör försumma. Nog skall man väl ändå alltid ha ett ord med i laget! fru francke. Ja, det förstås! Men så länge fru Harburg sitter som ordförande, blir det i alla fall ingen ordning i det hela. Hon är alltför partisk för vissa och har en förmåga att öfvertala oliktänkande som är till stor skada för all framgång. sommerberg. Kan man få veta, hvad det är fråga om?