Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en stor svart hatt, prydd med ett helt
trädgårdsland av ljusblåa blommor. Under denna hatt
böljade ett ramsvart hår i vågor ned över pannan.
Ansiktsfärgen var gulvit som gammalt elfenben,
däri de fint tecknade svarta ögonbrynen och de
svarta ögonen lyste. Munnen hade den första
ungdomens hela friskhet, och när hon log skeno
hennes tänder i kapp med pärlorna som hängde i
hennes öron.
Men, vad som isynnerhet frapperade Nils var
det växlande uttrycket i hennes ansikte.
Hon talade inte, och det var tydligt att hon
lyssnade till musiken. När den svängde sig upp
i gladare harmonier, fingo hennes ögon och mun
ett soligt, lyckligt uttryck, men när den återtog
sin sorgsna klagan, då mörknade hela hennes
ansikte, och hennes ögon sågo inte blott
be-drövade, men rent av förtvivlade ut. ögonbrynen
lyfte sig till en spänd båge, och mungiporna sjönko,
så man kunde tro att hon skulle börja gråta.
Nu måtte hon bestämt ha märkt att Nils satt
och stirrade på henne, ty hon såg plötsligt rakt
på honom. Han hade tydligen sett alldeles fånig
ut i sin beundran ty hon log så skälmaktigt och
glatt, att han inte kunde låta bli att le tillbaka
mot henne. Men då slog hon ned ögonen, reste
på huvudet, och såg mycket förnäm och kall ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
