Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, det finns ett ställe som jag tycker är
det vackraste jag har sett.
— Och det är? om man får fråga.
— Den castilianska högslätten, svarade miss
Mary. Där finns intet. Absolut intet. Den sträcker
sig stor och högtidlig som havet, och man blir
underlig till mods av att se ut över den. Allt vad
människor ha gjort, kan man ju tänka sig, och
tänka sig mycket vackrare och bättre gjort. —
Men där det intet är — ja, där blir man ju
överraskad, man skall liksom hitta på något själv. —
Ja, jag vet inte vad det är, men sådant griper
mig mest. — Hon började skratta, men blev plötsligt
mycket allvarsam och drog ihop ögonbrynen.
Nils såg på henne. — Hon liknade visst inte en
docka. Det var blott när hon ville hålla folk på
avstånd. Så snart hon talade, fick hennes ansikte
samma skiftande uttryck, som då hon suttit tyst
och tänkt för sig själv. Samtalet blev mera
allmänt,-och millionären, herr Svenson, förklarade att han
gärna ville se Stockholm grundligt. De föregående
dagarna hade hans tid varit upptagen av affärer.
Nu ville han roa sig, och han inbjöd de två unga
männen till middag på Hasselbacken följande dag.
Strax efter reste han sig, och hans dotter följde
honom. De hade biljetter till Operan samma kväll,
och det var snart teatertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
