Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fanns, om ni ville, om -ni kunde älska mig.
Mary! — Vad frågar jag efter era pengar, det är
er själv, blott er själv som jag älskar och åtrår
av hela min varelse! Han hade gripit hennes
händer, och tryckte dem så det gjorde ont.
Men hon slet dem lös, och hennes ansikte hade
fått ett ännu mer smärtsamt uttryck.
— Också ni! också ni! sade hon. Jag tänkte
att vi skulle ha varit goda vänner och kamrater —
att vi skulle ha glatt oss över dessa få dar vi ha
att roa oss, och nu har ni förstört alltsammans!
Ni vill också taga mig fast, mig och mina pengar
— ja, tyst! Säg inte emot mig. Ni vet det kanske
inte själv, men jag vet det, det är dessa
förbannade pengar, som alltid stå mellan mig och
kärleken.
Hon satt och stack genom sin hatt med två
långa juvelprydda hattnålar. Plötsligt kastade hon
den ena högt upp i luften. Den gnistrade som
en blixt i solskenet, och föll ner i bergbäcken.
— Om jag kunde vräka alla mina millioner så
här, sade hon, och lät den andra nålen flyga. Men
pappa skulle aldrig tillåta mig att bli fattig. Han
skulle tvinga mig att taga emot. Han skulle
förfölja mig med sina pengar.
— Och när allt kommer omkring, sade Nils,
så skulle ni själv måhända inte kunna undvara det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
