Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom en solfjäder.
u har jag snart varit här en timme, och jag tror, att
jag har uppfyllt alla mina plikter. — Jag inbillar
mig det åtminstone, men det kan väl vara, att jag tar
miste, ty sällskapslifvets plikter äro mångfaldigare och
strängare än alla andra. — Emellertid har jag hälsat på
värden och värdinnan, talat med dem af gästerna, som
betrakta det som ens skyldighet, att man skall komma
och niga för dem, växlat några muntra ord med en och
annan af mina bekanta och talat med en eller två, hvilka
jag kanske kan förmoda, att jag gör ett obetydligt nöje
genom att tala med dem. — Nu har jag för afsikt att
sitta här i ett hörn och hvila mig, tills den kommer, för
hvars skull jag egentligen har gått hit.
Det är en underlig värld vi lefva i! De, hvilkas
närvaro skulle göra en lycklig, hvilkas umgänge skulle
rikta och utveckla en — kanske ömsesidigt skulle rikta
och utveckla en —, dem ser man aldrig, men däremot
är man tvungen att tillbringa dagar och veckor i
sällskap med personer, som efter tjugufem års bekantskap
äro en lika främmande, som den första dagen man möttes.
Men sällskapslifvet skulle väl just vara uppfunnet
för att föra personer tillsammans, som till hvardags icke
kunna glädja sig åt hvarandras sällskap? — Jo, pytt!
Just de personer, som man helst vill tala med, skall man
se så likgiltigt på som möjligt. Så snart två personer
— jag menar naturligtvis en herre och en dam — i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
