- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
59

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemlig hjärtklappning, så att hon ögonblickligen går
bort och gör några fullkomligt likgiltiga anmärkningar
till baronen, om att det förmodligen snart blir tö, att
han icke borde stå så nära fönstret, att hon visst såg
honom åka förbi i onsdags o. s. v. — Utan att höra på
hans svar seglar hon sedan öfver golfvet för att med
djupaste beklagande fråga majorens fru, om hon icke
har fått te? Det har hon naturligtvis fått för länge
sedan, och den något lättade värdinnan smyger ut genom
dörren till serveringsrummet för att se, om hummern är
kommen. Hon ser den lysa rödt på långt håll, men för
öfrigt anar jag, hvilket virrvarr som härskar där utanför
salongen.

Barnen få icke komma in och äro af den
anledningen alla fem i det värsta humör de kunna prestera.

Äldste sonen, den tolfårige Georg, får oupphörligen
bannor af pigorna för att han är i köket och vill blanda
sig i allting. »Hvad skall det vara till, Margret? Jag
frågar, hvad det skall vara till. Ar det sallat? — Gif
mig ett agg! — Åh, gif mig ett! Låt mig få en
hummerklo; — strunt! En kan ni väl ge mig. — Skall jag gå
och dra på glacemaskinen? — Hör du, skall jag gå och
dra på glacemaskinen?» — Och kokerskan, eldröd i
ansiktet, slår och kastar med ringarna på spisen. »Håll
munnen, pojke!» — »Stå inte där! — Fall inte öfver benen
på en! — Rör inte det! — Gå inte nära det där!»

Och Georg ger sig till att förfölja vaktmästarne, som
bära brickor fulla med glas, och försöker att trösta sig
med en och annan klunk.

»Mamma, får jag litet punsch!» »Mamma, får jag
litet lemonad!» »Mamma, får jag en bit konfekt!» Så
låter det om benen på frun, som alla andra aftnar är en
söt och vänlig mor, som sysselsätter sig med sina barn,
men som nu alldeles förhärdar sitt hjärta och icke ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free