- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
82

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brutet af underliga drömmar och spörjande tankar. Annu
var hennes själ som ett dunkelt kaos, hvaraf en gång en
ny himmel och en ny jord skulle kunna skapas.

Undrande, aningsfull gick hon fram under löfvet i
sommarnatten. Hon tänkte icke på någon eller något
utan kände blott sitt eget hjärtas slag såsom något
lef-vande, som skälfde i väntan på en okänd, dunkel
framtid. Hemlighetsfulla böjde sig de stora löfmassoma öfver
henne och lyfte sig dunkla upp emot den bleka him-

meln. Sorlet af vattnet ljöd ständigt som ett klingande
ackord genom tystnaden. Hon såg icke slutet af alléen.
Den böjde sig vidare in i andra gångar. En nattfjäril
fladdrade med vingarna mot hennes panna. Hon slog
undan den och stod stilla. Nu syntes sjön icke mera,

och åns brusande ljöd mera fj ärran, dämpadt och af brutet.

Men plötsligt.... o Gud i himmeln! Hennes ögon
stirrade framför sig i skymningen. Hela hennes kropp
började darra, och hon grep så hårdt med bägge händerna
om hufvudet, att brudkransen föll af och den fina
brudslöjan slets sönder.

Hvad var det? .... Där .... där .... alldeles
framför henne! Det var en het luft, liksom af en het [-andedräkt,-] {+ande-
dräkt,+} som slog emot henne, och det var, som om något

rörde vid henne, grep henne och lyfte henne upp med
en öfverjordisk makt. Hon sträckte ut armarna för att
hålla sig uppe, hon trodde, att hon skulle sjunka, men
hon sjönk icke. Det var, som om osynliga armar höllo

henne uppe och en röst — en röst, som fick hennes

hjärta att stanna för att lyssna, hviskade till henne.

Hon hörde icke orden, men hon visste, att det var till

henne, hon kände dem på sin panna, öfver sina ögon, i
sitt hjärta. En blandning af lycksalighet och förfäran
uppfyllde hela hennes väsen, och ett ögonblick förlorade
hon medvetandet. Men med en våldsam ansträngning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free