- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
97

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ett nästan kvinnligt deltagande för alla, som ledo
eller sörjde, men den minsta orättvisa uppväckte till den
grad hans harm, att han lätt förgick sig mot dem, som
han ansåg ha orätt. En gränslös längtan efter att
uppoffra sig för något, som stod öfver honom själf, var den
känsla, som mest behärskade honom, men annars växlade
hans stämningar lika hastigt som skyarna på
sommarhimmeln. Ingen visste, hvarifrån de kommo och hvart
de togo vägen.

Han växte upp till en så vacker och intagande
yngling, att han vann människors sympati endast genom att
visa sig. Ja, ofta var till och med den varma
hängifven-het, som han var föremål för, rätt besvärlig, då damerna
ägnade honom sin hyllning på ett mycket i ögonen
fallande sätt. Han var af naturen blyg och stilla och kände
sig generad af alla de artigheter, man sade honom i mer
eller mindre tydliga ordalag. Han föredrog att vara med
ett par kamrater eller med folket, och det var endast en
kvinna, han älskade och tillbad, och det var modern.
Under all hennes skenbara stränghet kände han mycket
väl, huru hon älskade honom, och det var som om det
mellan dessa två fanns ett hemligt förstånd, ehuru de
aldrig hade uttalat sig fullt för hvarandra.

När de ibland, efter att hvar för sig hafva arbetat
en hel dag i ända, i skymningen möttes, kunde de
plötsligt omsluta hvarandra i en stor omfamning, och dessa
två par mörka ögon sågo in i hvarandra frågande,
undersökande och sade hvarandra tyst hvad aldrig läpparna^
uttalade.

Utan att veta hvarför, hade den unge mannen en
aning om att hans moder aldrig hade älskat sin man,
ehuru han förstod, att hon kunde älska honom så som
ingen annan. Han stod ofta och betraktade det stela
porträtt af den döde slottsherren, hvilket hängde i biblio-

H. Nyblom, Dikt och verklighet 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free