- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
175

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick framåt? Melankoli duger till ingenting. Man skall
vika upp ärmarna och gripa verket an, det är meningen.

Ja, det är meningen, det är mycket sant, men i
alla fall komma de undrande frågorna, de olösta gåtorna,
röra vid ens skuldror och skrämma en liksom en af de
stora nattfjärilarna, som just nu slog förbi mig.

Det är nästan, som om de yngsta bäst förstode mig.
Jag ser ett par grubblande, allvarliga unga ögon vid min
sida, som frågande, undrande blicka långt, långt in i
framtiden, den beslöjade, hemlighetsfulla framtiden, som ligger
likt ett sagoland långt borta, liksom sjön där nere i de
8väfvande nattskuggorna, och hvarifrån kanske en gång,

— hvem vet? — en ny morgonsol skall komma.

Säg icke, min vän, att jag är sentimental. Jag
försäkrar dig, att just det är jag icke, men när jag lefver i
ett paradis eom detta, önskar jag, trånar jag efter att vi
en gång alla, allasammans kunde vara lyckliga.

Måtte du vara det!

Önskar
din vän
H. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free