Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Trampa på mig, gå öfver mig!»
Hon skrattade och bad honom stiga upp, men han bad
henne ifrigt, nästan trugande:
»Hvarför kan du inte trampa på mig? Jag skall
ligga så stilla, som om jag vore död! Jag vill känna,
att du trampar på mig!»
Och med bäfvande hjärta, så lätt, så lätt, som om
hon ville flyga, hade hon gått öfver honom, men därefter
började hon genast gråta.
Han låg på knä framför henne, tog bägge hennes
händer och öfverhöljde dem med kyssar.
»Gråt inte, söta, älskade», bad han. »Jag är inte
värdig, att du trampar på mig. Jag älskar dig så
gränslöst, ser du, jag vet inte, hur jag skall uttrycka det.
Jag lider af det. Det bränner här inne i mitt bröst, så
det gör ond t.»
Hans ansikte hade ett nästan förvirradt utseende.
Det uttryckte en sådan våldsam lidelse, att hon blef
rädd.
Men hon blef van därvid, liksom man kan vänja sig
att dricka champagne i hvardagslag. Det var en het,
berusande luft, som hon sväfvade i, högt öfver den atmosfar,
hvari de andra lefde. Med hvilken beklagande
medömkan hon såg ned på sina väninnor, som måste nöja
sig med sina fästmäns och mäns tarfliga hvardagskärlek!
Hon var lika säker på sin lyckas evighet, som hon
var på dess styrka. Något sådant skulle ju omöjligt
kunna förgå.
Nästa sommar kom han igen. Det var samma
elektri-serande, glödande sällhet. Hon gick som i ett rus från
morgon till afton, och natten var alltför lång, blott en
plåga, som skilde henne från det enda, hon ville se. Hon
kom ut hvarje morgon emot honom, som on> hon hade
vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
