- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
41

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, det är just min åsikt», sade författaren. »Effekt
måste det göra, och finner man, att omgifningarna se för
grådaskiga ut, så kan man ta blåa eller röda eller
saffrans-gula glasögon på sig — tjo! då blir det genast något
annat och nytt.»

»Men det är inte alls hvad jag menar», sade
arkitekten. »Att bara söka det frappanta tycker jag är lika
underligt som att uppsöka det tråkiga. Om jag till
exempel skulle vilja ha ett porträtt af en god vän, kunde
kanske målaren genom artificiellt ljus få honom röd i
ena halfvan af ansiktet och gul i den andra halfvan och
hans näsa att bli violett — och kanske måla det
utmärkt — men det vore i alla fall inte alls, hvad jag
önskade eller ville ha. Jag ville ha min vän, som han
var. Men, Herre Gud i himmeln, när skall
mänskligheten börja bli naturlig!» Han sträckte båda armarna i
luften och skakade dem alldeles förtviflad. »Den skall
alltid gå till öfverdrifter, antingen mot det triviala eller
det extravaganta.»

Målaren låg öfver bordet med hakan stödd på
armarna och sög på sin lilla pipa, som icke riktigt ville
taga eld.

Författaren satt tillbakalutad i stolen, som han
balanserade på två ben. Han hade dragit hatten ned öfver
ögonen och tändt en fin cigarrett.

Arkitekten satt och drog eld på den ena
tändstickan efter den andra. Han såg ut, som om han satt
och följde sin egen tankegång, och hade ett bekymradt
uttryck, som folk få, när de länge ha talat med andra,
som icke förstå dem. Han tycktes aldrig få sin cigarr
tänd.

Kyparen kom med räkningen.

Målaren tog den, lade den framför sig på bordet,
studerade den noga och gjorde invändningar och an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free