Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarnatt.
’•JiJelit den långa sommardagen har allt i naturen varit
i rörelse. Allting har viftat, fladdrat, sjungit.
Till och med i den största stillheten har man dock,
när man lyssnade, kunnat höra som en dämpad orgelton,
som låg och darrade i luften, en ton, som skapats af
% millioner osynliga insekter, af bladens knappt hörbara
susning, af luftens sakta rörelser i gräset.
Allting har lefvat med en intensitet och styrka,
som om hvarje särskildt ting i naturen väl visste, huru
kort sommaren är och huru dyrbar hvar enda af dess
minuter.
Anda till solnedgången fortfar samma pulserande lif,
och solen sjunker ned i flammor och rosor, kastande
otaliga gnistor öfver vattnet och fyllande hela luften med
guld.
Det är som när en orkester riktigt bryter ut i ff vid
afslutningen af en stor symfoni.
Ännu darrar den sista solranden öfver horisonten, —
nu är den blott en glöd, — och plötsligt, i ett
ögonblick, släcks också den och solen är borta.
Men länge efter solnedgången är himmeln guld. Hela
luften simmar i en varm, gyllene glans, rosenröd där,
hvarest solen har sjunkit. Så småningom blir den varma
färgen kallare, orangen går öfver i gult. det gula bleknar
i silfverhvitt, och eftersom himmeln bleknar, börjar
jorden mörkna och tystna, först fåglarna, så insekterna, och
slutligen dör den sista vindfläkten med en suck. Tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
