- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
118

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den ljusblå röken från sin cigarrett, som han blåste
ut i runda ringar, och romagnaren vid fönstret tycktes
alldeles ha vaknat; han satt med hakan djupt nere i sin
kappa men kastade då och då en uppmärksam blick, än
på den ene och än på den andre af de talande, under
sin bredskyggiga hatt.

»Nå», sade bersaglieren plötsligt, »jag kan väl förstå,
att man så där i allmänhet kan tro, att det finns en Gud
någonstädes, en Gud, som man ju egentligen inte alls
känner och som naturligtvis inte intresserar sig mer for
oss, än vi intressera oss för en mygga.» Han slog med
ett raskt tag till en, som hade satt sig på hans ärm.
»Men alla dessa mässor och böner, fanor och helgonben,
underverk och bedrägerier — hur skall en intelligent
man, som ni tydligen är, verkligen kunna tillfredsställas
af sådant?»

»Ni dömer som en, som står utanför, jag dömer som
en, som vet hvad han talar om», sade prästen mildt,
mycket mildt. Han hade tydligen bedt sig till lugn.
»Min mor var en from kvinna», fortfor han, »en af dem,
som inte ha många steg genom skärselden till paradiset.
Hennes enda synd var kanske den, att hon älskade sina
barn alltför högt. Hon önskade ingenting högre än att
jag, som var hennes förstfödde, skulle ägna mig åt
kyrkan, och mycket tidigt uppstod hos mig en verklig
kallelse därtill. Ingen har tvungit mig, ingen, min herre,
utom den makt, som är starkare än ens eget hjärta och
som leder människornas öden, hvart den vill. Af egen,
fri vilja har jag inträdt i kyrkan, och jag böjer mig
alldeles för hennes moderliga makt.»

»Och det uppstår inom er aldrig det minsta lilla tvifvel
på alla dessa konster och ceremonier, som prästerna ha
för sig och som kyrkan beskyddar?» frågade bersaglieren
och blinkade skälmaktigt med sina svarta ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free