- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
159

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den fil år sina stora slag och gråter alla sina tårar
och försvinner icke, förrän luften är rensad och allting
har blifvit klart....

Om människorna ville göra likaså! Om de ville
gifva smärtan och sorgen tid att rasa ut och icke
genast komma med sina små medicinflaskor, som skola
kurera allt!

Men de ha hvarken tålamod med sorgen eller
glädjen. Allt, som är starkt, generar dem. Det skall dämpas*
af kylas, innestängas. Det är hvarken comme il faut eller
väluppfostradt att ha en stor sorg eller stor glädje eller
en rättvis vrede. Allt sådant tar så mycken tid, och
man tycker mest om fuskverk.

Och så tror man, att man kan läka ett hjärtesår lika
lätt som man 6inkar en gammal kopp, eller att man kan
nedtysta känslan af ett orättvist förtryck, som lika säkert skalL
komma att strömma öfver, som en flod, man dämmer för.

Nej, åskan förstår det! Den vet, att där alltför
mycket kval samlat sig, måste det ha luft. och ju mer
luft det får, dess säkrare kan man hoppas, att det en
gång skall klarna.

Hvartill tjänar all denna halfhet, som människorna
låta sig nöjas med? Veta de icke, att halfgjordt arbete
alltid efter en kort tid måste göras om? Och minnas
de icke, att ett alltför länge innestängdt ondt måste
explodera? ....

* *

*



— — En afton med dimma i skogen! — Den kom
från dalen och sträckte sig småningom öfver hela slätten*
så att allt såg ut som ett ändlöst, hvitt haf.

Fullmånen stod på himmeln och kastade här och
där besynnerliga, förvirrande ljusfloder öfver jorden.
Öfverallt en drömmande stillhet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free