Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska intressant att idka konst, men det är en handtering, som är utan
djupare inflytande på samhället, ocli då inträffar det, som Ehrensvärd
säger: »våra konster i nyare tider hafva därför nästan allesammans
framkommit likasom ett slags tålda själfsvåld och förbjudna nöjen man
stundom eftergaf», — och samma sats kan gälla för en hel mängd
människors mening ännu i dag.
För att respektera en sak, måste man väl till en viss grad tro på
den; för att tro på den, måste man känna den. Men för att känna konst
måste man se konst, och det medgifves, att vi därtill hos oss hafva
endast inskränkta tillfällen; men dessa borde man åtminstone icke försumma
och i det hela utgå från det antagandet, att alla medel äro oss gifna för
den bästa utveckling, och att hvar gång man missaktar eller ringaktar ett
af dessa medel, så förkrymper man en del af själen. För att sluta med
några ord af samme varme konstnär, med hvars yttrande detta korta
uttalande begynte, vilja vi anföra hvad Egron Lundgren i
hänryckning yttrar, då han kommer under fund med, livad den italienska
konsten skänker honom: »Årlighet och sannfärdighet, liflig, frisk
imagination, mannakraft, snillrikhet, fromhet, blygsamhet, stor talent,
gudsfruktan, flit, — hvad vill man mer begära af en vän, och till alt detta
goda är mången gammal tafla likasom dörren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
