Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 —
ANNA. Ä’ du inte starkare? Jag tänkte, att
en löjtnant skulle kunna stå för ett anfall.
Sven. Det ä’ måtta med allt, min lilla flicka,
— Se så! — Sätt dig nu snällt här bredvid mig
och låt oss smaka på pärona.
ANNA (salter sig så nära honom som möjligt). Ja,
och på punschen. (Hon slår i Svens och sitt eget glas.)
Skål på dig, min älskade löjtnant! (De dricka.) Nå,
— var den god?
Sven (smackar och ser begrundande ut). Inte illa!
— Inte illa! Men jag tror i alla fall, att den
behöfver gömmas litet. Den kommer att bli ännu
bättre med tiden.
anna. Allt godt blir bättre med tiden, lilla
Sven. Tänk till exempel på oss! Vi tyckte ju
genast alldeles förskräckligt om hvarann, —
åtminstone vet jag då, hvad jag gjorde, — och du? —
Ja, du har då också ofta sagt. . . (Hon ser frågande på
honom.) Nå, men det ä’ ju rakt ingenting emot nu.
När jag tänker på vår första förlofningstid, så tycker
jag, att vi då inte brydde oss ett dyft om hvarann,
emot hur vi nu älska hvarann. Det blir värre och
värre för hvarje dag, så ibland kan jag bli riktigt
rädd, att det skall sluta med ren galenskap! (Hon
faller honom om halsen.)
Sven. Se så, lilla vän, du är så häftig!
anna. Jag älskar dig bara så rent ohyggligt!
— Ä’ vi inte de lyckligaste människor på hela
jorden?
Sven {lugnt, tar henne om lifvet). Jo, vi ä’ ju
mycket lyckliga.
Anna. Du älskar mig ju lika högt som förr?
Sven. Älskar? — Hvarför ska vi begagna så
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
