Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Nils som slagit i till dem båda, sätter sig i en
länstol midt emot Lotta.)
Nils. Hvad var det åt frun, som satte i väg i’
en sådan pockers fart?
lotta. Ja, ]ag höll på att få slag! Frun, som
annars är mildheten själf! — Hon talade till mig i
en ton, — till mig! Jag begriper verkligen inte,
hur hon fick mod därtill.
Nils. ’ Det var nog majoren, som retade upp
henne.
lotta. Majoren?
Nii.s. Ja, så kallas hon allmänt. Jag har en
kamrat, som tjänat där, och han kan tala om, hvem
som är herre i del huset!
lotta (dricker och sätter glaset ifrån sig). Nå, det
är i alla fall det förståndigaste! Det är alltid mest
ordning i ett hus, där frun befaller.
Nils (allvarsamt). Da skulle akta dig att tala så
hädiskt.
lotta. Jag talar af erfarenhet, min lilla Nils.
Jag hat1 tjänat i sådana familjer, där herrn regerade
solo! — Antingen är han borta, — eller om han är
hemma, så är det han, som har främmande. Då
rökes och drickes det i herrns rum, och utgjutes
tårar i salongen. — Ja, jag känner till det! Frun
vet hvarken, om hon törs tala eller svara, och kan
inte ge bort så mycket som en gammal
sommarkläd-ning, utan att herrn skall lägga sin näsa däri.
nils. Och när frun regerar? — —
lotta. Så får man se en liten lydig och artig
man, färdig att följa sin hustrus minsta vink, höflig
emot hennes gäster, lydig emot tjänstfolket,
uppmärksam emot alla och enhvar, — ja, med ett ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
