Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-t- 35 —
-fe-
som en evighet. (Snyftande.) Min skatt, — min
dyra skatt! (Han går fram och åter på golfvet.) Hvad
är väl ett hem utan en hustru? Jag frågar, hvad
är det väl? Denna fina brysselmatta! — Jag trampar
föraktfullt på den! (Stampar hårdt på mattan.) Dessa
broderade gardiner! Jag kunde ha lust att slita
dem i små bitar! (Han drar ned en af gardinerna.)
Denna tomma stol, där hon suttit! — O, Anna!
(Rushar i stolen.) Denna lilla pall, där hon satt sina
små söta fötter! (Rörd.) Jag knäfaller på den!
(Han faller på knä på pallen framför Annas arbetsbord.)
Ack, vore du här, min ängel! Jag skulle kyssa
dina händer, jag skulle utropa: »Du lefver! Du är
hos mig! Räddad! Lycklig! Vet du nu, hur jag
älskar dig! (Man hör någon, röra vid låset på
tamburdörren. Man ser Anna komma in. Hon talar genom
dörren utåt trappan.)
God natt, god natt! — Tack så mycket! —
Nej, det behöfs inte alls! Nu ser jag så bra. God
natt — god natt!
(Dörren slås igen till trappan och Anna kommer in
i salongen. Sven har rest sig mycket fort, då han hör
henne komma, och står nu med stram hållning till vänster
i salongen, då Anna kommer in.)
Nittonde scenen.
SVEN. ANNA i teaterkappa med slöja öfver
hufvudet.
anna (i upprymd ton). God afton, min vän!
(Sven står stel ulan att svara.)
anna (upprepar förvånad,’). Jag sade: God afton!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
