Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var stämpladt af en viss- stilla värdighet, som gaf
intryck af ett lugn och en själfbehärskning, som
imponerade. Men djupast inne i hennes mörka ögon
låg en tyst, slumrande sorg, som talade om något,
hon icke själf talade om. Man förstod, att allt
det dämpade i hennes väsen hade sin grund i en
hemlig smärta, som gjorde henne likgiltig och på
samma gång öfverlägsen, när det gällde
hvardagliga saker. Hon såg allt detta liksom på afstånd.
Som hon stod där och sysslade med kristallerna,
såg hon mycket bra ut i sin syrénfärgade
sidendräkt, och ett halsband af äkta pärlor. Då och
då kastade hon en allvarsam blick på buteljerna,
som hennes man uppställde i batteri.
»Anders!» sade hon blidt. »Tror du det är
nödvändigt med så mycken champagne?»
»Ja, visst fan — ja visst är det nödvändigt,
Anna lilla 1» svarade herr Anders, lika vänligt,
medan han bet af en svordom — att svärja var
nämligen förbjudet af fru Anna. »Vi kan väl inte
räkna mindre än en half butelj, per man, och vi äro
sjuttiofem till bords, då kan du lätt själf räkna ut
hur mycket det blir.»
Fru Anna teg och försökte räkna efter i
huf-vudet, men räkning var icke hennes starka sida.
Hon suckade, emedan hon insåg, att resultatet i
alla fall skulle bli henne smärtsamt. Själf var hon
absolutist och smakade aldrig hvarken vin eller öl.
Hon hade också bragt det därhän, att hennes unga
söner blott drucko vin vid särskilda, högtidliga
tillfällen. Ett undantag var ju Anders. Enhvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
