Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan ännu mindre, med starkt böjd näsa och
stora, tunga ögonlock. De sågo ut som ett par
små exotiska fåglar, som alltid suttit på samma
pinne. Grefven var en fullkomlig gentleman ur
stånd att säga en dumhet, men också oförmögen
att uppfatta en kvickhet. Grefvinnan var alltid
älskvärdheten själf mot hela världen, men intresserade
sig just icke for något speciellt. Två vänliga,
väl-uppfostrade gamla människor af den mest oskadliga
sort man kan tänka sig.
Prosten Storm med fru och dotter anlände i sin
stora landå. Prosten var, i ordets mest omfattande
mening, en stor man, stor som talare, stor som
innehafvare af ett mycket gifvande pastorat och
ovanligt stor till sin yttre gestalt. Han hade tre
olika sorts röster: en malmfull, klingande röst, som
han använde vid sina predikningar, en hviskande,
fet röst, när han vid spelbordet uppmuntrade sina
medspelare med någon anekdot ur sitt outtömliga
förråd; och så en tredje mild och ljuf röst, som
gjorde en egen smältande verkan, när han vid
något särskildt högtidligt tillfälle gratulerade eller
kondolerade sina sockenbor.
Det var ingen skillnad på klangen i denna röst,
om han önskade lycka vid ett bröllop eller
beklagade sorgen vid en begrafning, och då han nu
med hufvudet litet lutadt åt ena sidan först tog fru
Bunges och sedan patronens hand mellan sina
stora feta händer och sade:
»Ja, älskade vänner! Herren vare lofvad, att
denna dag gått upp öfver ert hem I» så skulle den,
Ilögvalla. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
