Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt leende, som vid minsta anledning gick öfver
i ett ganska högljudt skratt, hvarvid man såg hans
fulltaliga och ovanligt hvita tänder. Majoren fann
tillvaron rolig, som oftast kolossalt rolig, och nu
hade han ju till på köpet gift sig.
Då hans unga fru kom in i trädgårdssalen, där
värdfolket tog emot gästerna, blef det rent af en
paus i den allmänna konversationen — så vacker
var hon.
Hon hade half sorg, och det var tur för henne,
ty intet kunde ha klädt henne så som den svarta
paljetterade klädning, hvilken framhäfde den
bländ-hvita halsen, de hvita armarna och de förtjusande
händerna. Hon hade blek ansiktsfärg, mycket mörkt
hår och nästan svarta ögon. Ibland gjorde dessa
ögon ett kast, som om de vindade litet, men det
låg i denna plötsliga blick en egen trolsk tjusning,
som hade gjort många af hennes tillbedjare yra i
hufvudet. Hon var stilla, till och med mycket
stilla, och förde sig med en drottnings hållning,
dock utan minsta spår af förnämhet.
Tvärtom hälsade hon på alla med samma
älskvärda böjning pä sin sköna hals, och hade
dessutom ett sätt att skaka hand med den person, för
hvilken hon blef presenterad, så att enhvar måste tänka:
»Att hon, som är så underbart vacker, kan vara
så anspråkslös och snäll b
Då hon gick rundt i salen och hälsade, följdes
hon af en beundrande hviskning.
Vanda, som var i den ålder, då flickor råka i
hänryckning öfver kvinnlig skönhet, störtade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
