Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned markiserna i salongen. I det öppna fönstret
stod ett glas med rosor och löfkojor.
Öfverstinnan gick bort till sitt bokskåp, tog
fram en liten bok och satte sig riktigt bekvämt
tillbaka i en länstol vid fönstret och började läsa
i Rousseau.
Då fru Anna och Charlotte kommo fram till
skolsalen, var den redan packande full, men man
hade lämnat ett par stolar för herrgårdsdamerna,
närmast katedern.
Det var eget att se, hur fru Anna, som annars
bevarade en ganska förnäm och reserverad hållning
i sitt umgänge med främmande, nu var blidheten
själf, hälsade på alla och talade till enhvar, hon
gick förbi, på ett så förtroligt och rättframt sätt,
som om de tillhört hennes närmaste släkt.
Sedan damerna satt sig, dröjde det ännu en
stund, innan Pettersson visade sig. Alla ögon voro
fästade på dörren, hvarifrån han skulle komma,
med samma förväntansfulla, spejande
uppmärksamhet, som när publiken i en teatersalong stirrar mot
fonden, innan en berömd skådespelare gör sin
första entré.
Men ändtligen gick dörren upp. Där kom han!
Pettersson! Jonathan Pettersson! Ingen visste
riktigt, om det var han själf, som tilldelat sig detta
förnamn, eller om det verkligen var hans föräldrar,
som kommit på den goda idén att kalla honom så.
I alla händelser var det ett lyckadt infall, hvem
det än var, som hade haft det. Ty så hederligt
och bra som namnet Pettersson än må vara, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
