Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är en sida af saken», svarade herr
Antony. »Det är den fantastiska. Men det finns
en annan: den rent vetenskapliga, — intresset att
upptäcka lagarna för alla dessa molnbildningar!
Ty, du ska veta, det finns lika stränga lagar för
molnen som för allt annat i naturen! Jag har
länge anat det!» fortfor han, då André såg
frågande på honom. »Och nu har jag senast i en
amerikansk tidskrift fått bekräftelse på min
gissning. Man har genom grundliga och upprepade
observationer kommit till det resultat, att intet där
uppe i molnen är tillfälligt, intet är lösa fantasier.
Man har funnit, att man kan indela
molnbildningarna i särskilda grupper, hvilka antaga sina gifna
former med lika säker konsekvens, som
öfverhuf-vud allt i naturen gestaltar sig. Inga nycker, min
unge vän! Härliga, stränga lagar regera alltihop.
Kan man tänka sig något mera vildt och fritt
sväf-vande än stormmolnen där uppe? Och ändå
öfver-skrida de aldrig lagens gräns. Är det inte
storar-tadt? Frihetens fullkomliga lag!»
Hans svarta ögon strålade af glädje.
»Jag förstår så väl, att det skall vara af ofantligt
intresse att fördjupa sig i naturens under», sade
André och såg deltagande i sin gamle väns ögon.
»Om det är!» utbröt Antony. »Det
underbaraste af allt! Alla dessa krafter, som tyckas vara
så olika, och som dock alla äro uttryck af samma
mäktiga enhet. Ljuset, ljudet, värmen, rörelsen,
elektriciteten, fem fingrar på samma hand! Denna
hand, som man beständigt griper efter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
