Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andre. »Ja, det är min enda trädgård. Jag har
inte tid med att odla alla de där fina
trädgårdsblommorna, och en trädgårdsmästare vill jag inte veta
af. Nu tar jag bara famnen full ute i naturen och
stoppar ned dem här allihop, och så dröjer det
inte länge, förrän de känna sig hemmastadda hos
mig. Mina ormbunkar utgöra min stolthet. Se,
hvad de lyfta på hjälmbuskarna efter regnet!»
»Ja, här är godt att vara!» sade André och
inandades den doftande luften i fulla drag. »Jag
skulle vilja stanna här länge, länge, alltid, tror jag!»
»Ännu är du för ung, min gosse lilla», sade
Antony. »Nu ska du först ut i världen och
förtjäna dina riddarsporrar. Men blir du en gång trött,
riktigt trött, så kan du komma och söka upp mig
här, för att riktigt hvila ut. Här är frid.»
En stund därefter satt André till häst och red
bort från eremitens boning. Han hade icke ridit
långt, förrän den hade försvunnit bakom de två
kullar, som skyddade den, men framför honom låg
Västgötaslätten i ett så strålande solsken, att han
log af glädje och satte sin häst i raskt traf.
TREDJE KAPITLET.
Tillfället gör tjufven.
Alltsedan silfverbröllopct hade Andrés tankar
sysselsatt sig mycket med fru Ida. Tecknet
därpå var just det, att han talade så litet om henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
