Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han vet allting. Och så är han så snäll. Så snäll
emot mig, att det kan du aldrig tro. Han inbillar
sig rent af, att jag är någonting märkvärdigt.»
Hon skrattade gladt åt denna hennes kloka
pappas svaghet.
»Men, ser du», fortsatte hon, »jag håller ju
också så förfärligt af mamma. Jag vet nog, att
för främmande förefaller hon inte vara något
framstående ; men jag som ser henne här hemma, jag
vet, hur hon bara lefver för att tjäna och hjälpa
pappa och aldrig har en tanke på sig själf. Och
så hon kan arbeta! Det är något rent underbart.
Jag tror ibland, att hon knappast behöfver sofva.
Hon har redan varit uppe många timmar, medan
jag ännu ligger och drar mig i min säng. Och hon
är ändå så gammal, och jag är så ung. Jag
riktigt skäms.»
André satt och tänkte på, hur underligt det var,
att han hellre ville se Anne-Marie sofvande hela
hennes lif, än prostinnan midt i det mest energiska
arbete, men högt sade han: »Och du längtar aldrig
efter något annat än att stanna här i prästgården
och sylta körsbär?»
»Så dum du är!» sade Anne-Marie och slog åt
honom med handen. »Nog kan du begripa, att
man gör många hundra andra saker året om.»
»Och du skulle kunna fortfara med att
beständigt göra alla dessa samma saker år ut och år in
och bara vara glad däråt?» fortfor han.
»Det tror jag visst!» svarade Anne-Marie. »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
