Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så vilja de rackarna inte bekänna! Kan man
tänka sig! De vilja inte bekänna!»
Prosten slog hårdt med handen i bladet.
»När du en gång kommer att sitta ting, lille
André, så får du allt klämma till med
hårdhandskarna, ska jag säga dig. Det är en slöhet och
slapphet i allting, som rent af underblåser brotten.
Man formligen drar sig för att ta hufvudet af en
ogärningsman i våra dagar!»
Prosten knäppte ihop händerna och såg
anklagande emot himlen, som lämnar så mycken orättvisa
opåtald.
»Nå, hur är det?» vände han sig därefter till
André. »Du reser? Nu skall det väl gå undan
med studierna?»
»Jag reser i morgon», svarade André, som icke
ansåg det för sin skyldighet att upplysa prosten
angående hans sista fråga.
»Jaså, Gud vare med dig!» sade prosten och
räckte honom handen. »Må det gå dig väl! Puh,
puh! Jag blir så förskräckligt het. Det är nog
bäst du går nu. Jag tål inte prata så mycket!»
Han torkade sig öfver pannan, och prostinnan
ilade till.
»Nej, kära Sofus», sade hon ängsligt, »du får
inte öfveranstränga dig. Nu säga vi adjö åt
André, och så skall jag bädda om litet åt dig.»
André förstod, att han fick lof att gå. Han
såg på Anne-Marie. Hon hade hela tiden stått så
stilla som en staty; blott hennes bröst gick i
vågor af undertryckt rörelse. Skulle detta vara hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
