Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far blef inte stygg, när han drack, han blef glad,
och han ville helst vara glad. Men sedan blef det
ju inte så mycket öfver till annat.»
»Stackars liten!» sade André med en suck. »Ni
har haft en sorglig barndom!»
o o o
»A, men jag hade det också roligt ibland, må
ni tro!» svarade hon. »Far tog mig ofta med på
teatern, där han stoppade in mig bland
kapellisterna, och där fick jag se och höra allt möjligt. Jag
tyckte nog till slut, att teatern var den egentliga
världen, och att allt där utanför bara var en
tråkig verklighet, där man hvarje dag gick och
väntade på, att solen skulle gå ned och gasen tändas.
Och så lärde jag mig ju, hur drottningar och
prinsessor skulle gå, och hur fina damer skulle klä sig,
och hur man skall svimma med behag och dö med
värdighet, och allt det där! Ja, jag upplefde
mycket, må ni tro!» sade hon och skrattade.
»Och så började ni sjunga?» sade André.
»Jag sjöng från det jag var liten», svarade hon,
»och pappa sade alltid, att jag en gång skulle bli
något utmärkt och göra honom heder. Pappa var
så kär i mig. Men så dog han, och så dog mamma,
och då var jag bara tjugu år.» Hon teg ett
ögonblick och höll handen för ögonen. Sin andra hand
höll hon stödd emot marken. Den var alldeles
nära André. Ilan tog den och kysste den
vörd-nadsfullt. Han tyckte i detta ögonblick så
gräsligt synd om henne.
»Och sedan?» frågade han sakta.
I lon svarade icke. Hon satt nog och grät. Då
Högvalla 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
