Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade aldrig varit där förr, men hon visste
ungefär, i hvilken riktning det låg, och fru Ida
hörde icke till dem, som så lätt uppge en tanke.
Hon förstod tvärtom nästan alltid att klokt och
tyst genomföra hvad hon ville.
Herr Antony stod och såg på, huru hans bin
svärmade under björkarna i det vackra vädret, då
han hörde en röst bakom sig:
»Jaså, det är här, ni har gömt er!»
Han hade icke alls hört någon komma; han
vände sig mycket fort och kände sig formligen
bländad af all den skönhet, som log emot honom.
Fru Ida var klädd i en blekblå
muslinskläd-ning, som föll kring henne i mjuka veck, och om
hvars vida ärmar och litet urringade halsöppning
en mängd hvita spetsar böljade.
På hufvudet hade hon en stor, lätt halmhatt,
om hvars kulle hon virat ett par kvistar med
mogna körsbär; som bröstbukett hade hon också en
kvast af mogna bär, så blanka och röda, att man
genast skulle velat äta upp dem. Öfver skuldran
bar hon ett uppslaget hvitt parasoll med breda,
hängande spetsar, hvilket bildade som en stor,
lysande sol bakom hennes mörka hufvud.
»Ni ser så förskräckt ut!» sade hon leende till
herr Antony och räckte honom förtroligt handen.
»Skrämde jag er?»
»Inte precis det», svarade Antony, som hade
riktigt svårt att få fram orden, »men det var, —
ja, det var en så oväntad lycka.»
»Så artig ni är!» sade hon och skrattade, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
