Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans som vi två. Vanligtvis bjuda dc ihop
för många människor här i Stockholm, och de ha
alltför trångt utrymme, hvarför också
danstillställningarna bli en sorts beväringsmöten, där alla
traska fram och åter i sitt anletes svett. Men hos
ett par familjer ha de dock bättre plats, och
löjtnant af Klint och jag, vi ha också talang att välja
våra ögonblick, då vi äro herrar på täppan, och
då må farmor tro, att vi sätta i väg, så det står
blixtrar efter oss. Folk tycker till och med om att
sitta och se därpå. När vi hvila mellan danserna,
tala vi aldrig. Då sitta vi bara och flåsa, ty till
och med mig kan löjtnant Klint dansa trött. Men
när han säger: »Nå fröken! är ni klar att börja
igen?» ja, då vill jag visa honom, att jag inte ger
tappt, och jag har dansat det längsta golfvet i
Stockholm sju gånger rundt utan att sakta takten.
När Klint dansar, ler han alltid, så jag ser
hans hvita tänder lysa öfver mig, om jag någon
gång tittar upp. Han säger, att han aldrig i lifvet
känner sig så lycklig, som när han dansar med
mig, och han har gång på gång gjort antydningar
om att hans högsta önskan skulle vara att fortsätta
dansa med mig in i en långt aflägsen framtid,
hvil-ken tanke jag omöjligt kan sätta mig in i. När
han yttrar sådant, afbryter jag honom genast med
att resa mig och dansa ut med honom, ty han kan
inte tala, medan han dansar, — och han kan öfver
hufvud inte tala alls. Han har ingenting att tala
om.
Men så är det en annan, som kan tala, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
