Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolf och betjänten gång på gång hade hviskat ett par
vördnadsfulla ord till värdinnan, reste grefvinnan
sig och sade på sitt vanliga behagliga sätt, så högt
att Vanda kunde höra det:
»Ja, nu får jag visst be mina kära gäster komma
och taga en kopp te. Man förstår ju, att den
unge segerherrn skall känna sig litet upprörd efter
konserten och måste ha litet tid att komma till
ro och göra toalett. Men jag tror det blir
behagligare för honom, när han kommer, att finna, att
han inte har låtit oss vänta.»
Härmed bjöd hon en af de äldre herrarne armen
och vandrade ut i matsalen, följd af det öfriga
sällskapet.
På bordet, som var dukadt med gedigen elegans,
serverades på ostindiskt porslin och gammal kristall
en liten utsökt supé af å la dauber, salader och
kalla rapphöns, hvartill grefven hade låtit upptaga
sin bästa champagne.
Det fattades inte annat än den, som festen var
gjord för. Vanda hade bokstafligen hjärtat i
halsgropen och kunde omöjligt svälja. Hon log ett
ansträngdt leende och hörde icke ett ord af livad
man sade till henne. Ändtligen, då den gamla
väggklockan med familjevapnet slog midnatt, kom
grefvinnan, som ett ögonblick försvunnit, in vid
Andrés arm. Han såg utmärkt bra ut och var
högst upprymd. Han hade genast förklarat för
grefvinnan, att han mot sin vilja hade blifvit
uppehållen af en person, med hvilken det hade varit
honom oundvikligt att samtala en längre stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
