Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lurade där bakom. De kunde icke längre tala
tillsammans som förut. De kunde bara konversera,
och det är just icke något tillfredsställande att
sitta och »konversera» med sina gamla vänner.
Medan hon satt och utfrågade honom om hans
norska resa och han underhöll henne därmed,
tyckte hon, att det var som en tyst fäktning
emellan dem, där det bara för henne gällde att parera
stötar, ty Jakob kunde icke låta bli att allt
emellanåt inblanda ett ord eller ett uttryck i sin
berättelse, som var en beslöjad förklaring om, huru han
alltid älskade och saknade henne, och hon kände
sig otrygg och sorgsen.
Däremot var det på ett alldeles obesväradt
sätt, hon återsåg skriftställaren och republikanen
Erik Gram. Han kom henne till mötes med
framsträckta händer och visade sig utomordentligt glad
att träffa henne. Han hade blifvit fetare och hade
fått ett cyniskt uttryck i ögonen, som verkade
obehagligt på Vanda, men han hade tydligen samma
lust som förut att diskutera samhällsfrågorna med
henne.
»Och hvad företar ni er nu?» frågade Vanda,
då de samtalade under supén.
»Jag arbetar, arbetar med samlade krafter»,
svarade han, medan han höll på att sluka en stor
portion gåslefverpastej. »Och ni skall få se»,
fortsatte han, med munnen full, »att vår stora sak går
framåt! Jag håller mig väl på alla håll, jag
begagnar mig af alla slags medel. Man får inte vara
alltför nogräknad, när det gäller att nå fram.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
