Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor experimentera ju med så mycket här i
världen, — och experiment kunna misslyckas. I så
fall komma de att tröttna på hvarandra, säga
hvarandra obehagligheter och förr eller senare göra
slut på experimentet. Nå, då ha vi ju intet vidare
att sörja öfver. I alla händelser göra vi bäst i
att förhålla oss lugna och vänta på utgången.»
Öfverstinnan satte sig härmed bekvämt till ro
i ett hörn af soffan och slöt ögonen.
»Och under tiden», utbröt Vanda och sträckte
armarna upp i hjälplös häftighet, »ja, tänk på allt,
som kan hända under tiden!»
Hon reste sig och gick med stora steg fram
och åter på golfvet.
»Hur kunna människor ha mod att så där trampa
på hjärtan, farmor?» sade hon till slut och blef
stående framför öfverstinnan. »Anne-Marie»,
fortsatte hon. »Ja, det är synd om henne, men jag
förstår, att hon måhända i alla fall hade mist
honom. — Jag kan inte säga det! Det skulle
måhända vara bäst för dem båda två. Men det andra,
det vet jag är galet, hvad så än du, farmor, och
alla dina filosofer säga. Det är galet, det är orätt
och synd, och jag sörjer öfver André, mer än om
han vore död», och hon slog med sin knutna hand
i bordet, så den lilla antika konfektdosan hoppade
af förskräckelse.
»Kära Vanda», sade öfverstinnan och tog sig
med sin smala, bleka hand åt hufvudet. »Låt oss
inte tala mera därom i kväll. Jag är så trött och
orkar rakt inte tänka på obehagliga saker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
