Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla lärarinna skulle hon kunna gråta sitt hjärta
mätt.
Men den oväntade händelsen hade
hufvudsak-ligen väckt Pyllrans nyfikenhet. Hon hade läst
allt för många fransyska och engelska romaner, för
att det icke skulle förefalla henne i hög grad
spännande att vara vittne till en sådan roman i
verkliga lifvet. Hennes vattenblå ögon simmade af en
egen glans, när hennes öron lyckats uppfatta någon
liten detalj, som angick hennes älskling André
och den stygga, bedårande fru Ida. Hon rent af
gick så smått och utfrågade Vanda om, hvad hon
möjligtvis kunde ha anat och hört därom, under
uppehållet i Stockholm, som hade till följd, att
Vanda blef till is, och drog upp vindbryggan till
sitt hjärtas innersta.
Nej, på hela Högvalla fannä’ det icke en
lef-vande själ, hon kunde tala med, och i de
beständiga kval och den ångest, hvan hon lefde,
vandrade hon en dag på de uppblötta, svåra vägarna
bort till herr Antony.
Han satt och skref, då hon kom in i hans
enkla bostad, men han reste sig genast och tog
emot henne med en så stilla vördnad, att hon
med detsamma förstod, att han kände till den sorg, **
som drabbat henne.
Han bjöd henne sin bästa stol och hängde upp
hennes kappa med en försiktighet, som om han
också ville visa den ett säreget deltagande.
Därpå kom han fram till henne och tog
hennes hand mellan sina, så fint och vördnadsfullt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
