Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade blott med svårighet engelska, så att
samtalet mest fördes mellan Ida och amerikanaren.
Mr Hurry var en man på ett par och fyrtio
år, och hela hans person bar prägeln af hälsa och
kraft. André såg bredvid honom ut som en ung
gosse. Han var lång och smärt med lång hals och
ett litet, rundt hufvud. Hans anletsdrag voro
regelbundna, och hans ögon voro klara och bruna, med
ett vaket uttryck, som om han alltid öfvervakade
situationen och därefter gjorde sig den afgörande
frågan: »Will it pay?»
Hela hans klädsel var på samma gång elegant
och fri, och hans händer voro särdeles fina och
välskötta. Han talade mycket och lifligt och frågade
genast ifrigt efter Andrés tillkommande konsert.
»Det är min skuld, att den blifvit uppskjuten»,
svarade Ida. »Mr Bunge vill inte veta af någon
annan solosångerska än mig i sopranpartiet.»
»Nej, det tror jag nog», sade mr Hurry och
skrattade, ett mycket friskt och älskvärdt skratt.
»När man har det bästa till sitt förfogande, då
nöjer man sig inte med det underhaltiga.»
»Nå, det finns väl något midt emellan», sade
Ida med en skälmaktig blick.
»Nej», svarade mr Hurry. »Det finns egentligen
blott två kategorier. Antingen är man primadonna,
eller är man det inte, och primadonnorna äro
sällsynta, — mycket sällsynta. Det fordras så många
samverkande egenskaper för att skapa en sådan.»
»Men denna tysta berömdhet, som sjöng i går?»
sade Ida. »Vi voro inte där, men ni hörde henne väl?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
