Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade från denna stunden ett namn bland
stjärnorna af första rangen.
Efter konsertens slut hade vänner och
beundrare af konstnärsparet arrangerat en liten fest på
ett hotell, där de båda, men i synnerhet Ida, voro
föremål för den varmaste hyllning.
Mr Hurry lämnade knappast hennes sida, och
hon kände sig i sitt rätta element bland all denna
rökelse af beröm och smicker, som tändes för
hennes fötter.
André såg däremot långt ifrån ut som en
segerherre. Han gick omkring med mulna blickar och
hörde tankspridd och likgiltig på allt, hvad man
sade honom om häns komposition, och på den
långrandiga utgjutelsen af den unge poeten, som
icke nog kunde försäkra honom om sin tacksamhet
för det utmärkta sätt, hvarpå han hade tonsatt och
förevigat hans dikt.
Andrés blickar sökte beständigt Ida, men hon
hade icke en enda blick för honom. Hon satt i
en upphöjd karmstol, som i ett moln af den
ljusblåa tyllen i sin dräkt, med fånget fullt af rosor,
och hann knappt ge enhvar af alla dem, som bragte
henne sin hyllning, en skärf af ett vänligt leende,
eller en tacksam blick.
Då diktaren vid supén drack konstnärparets
skål och i sitt långa tal öfver André nu också
nämnde Idas namn, utbröt man i ett sådant jubel,
att diktaren fick nedsvälja slutet af sitt tal, hvilket
han gjorde ganska motvilligt, då afslutningen just
handlade om honom själf och diktens grundidé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
